1819-1883 French Son of Claude-Marie Dubufe. He was trained by his father and then by Paul Delaroche. He first appeared at the Salon in 1839 with the Annunciation, a Huntress and a portrait, winning a third class medal. He followed this in 1840 with an episode in the life of St Elisabeth of Hungary, which won him a second class medal; in 1844 he won a first class medal with Bathsheba and a genre scene set in the 15th century (all untraced).  Related Paintings of Louis-Edouard Dubufe :. | Portraits of Henry the Pious, Duke of Saxony and his wife Katharina von Mecklenburg dfg | Tow Women in the Woods (nn04) | Mother earth | Strigils and Sponges (mk24) | Still Life with Fruit and Roses a.k.a. Still-Life with a Peeled Lemon in a Roemer. |
Related Artists:
Jan Jansz. Treck
(1606, Amsterdam, 25 September 1652 ) was a still-life painter during the Dutch Golden Age. Treck used economy in the number of his objects. In 1623 Treck was trained for half a year by Jan den Uyl, who had married his sister Geertruid in 1619. His style also shows influence by Pieter Claesz and Willem Heda. In 1643 and 1644 Treck was trained by Abraham Jansz for 4 guilders a week, but forgot to pay for his apprenticeship. He also had to pay for a window that was made to get more light, while working. His earliest known signed and dated work is from 1641, after the death of Den Uyl. A work has surfaced with both signatures, implying that Treck perhaps finished Den Uyl's paintings after his death. Treck also had helped his brother-in-law to sell his house (on Singel) in 1639. After the death of his friend Abraham, Treck bought his equipment, paint and easel. In 1640 he supplied the art dealer Hendrick Uylenburgh with money. After Treck's death his brother, sister and his niece and nephews inherited a small house in an alley from Singel to Spuistraat, furniture, clothes, stocks, coins, jewelry, prints and paintings. In 1661 Simon Luttichuys was asked to repaint a vanitas done by Treck. Treck influenced Pieter van Anraedt and Willem Kalf.
David Allan
13 February 1744 C 6 August 1796) was a Scottish painter, best known for historical subjects. He was born at Alloa in central Scotland. On leaving Foulis's academy of painting at Glasgow (1762), after seven years' successful study, he obtained the patronage of Lord Cathcart and of Erskine of Mar, on whose estate he had been born. Erskine made it possible for him to travel to Rome (1764), where he remained for several years engaged principally in copying the old masters. Among the original works which he then painted was the "Origin of Portraiture", now in the National Gallery at Edinburgh--representing a Corinthian maid drawing her lover's shadow--well known through Domenico Cunego's excellent engraving. This won him the gold medal given by the Academy of St Luke in the year 1773 for the best specimen of historical composition.
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).